MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
MarkKemi
Vegetation
Vegetationstyper
Trädskikt
Biodiversitet
Vegetationskartor SK 1993-98
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Vegetation

Vegetationshistoria

Sett ur vegetationens synvinkel är Sverige ett mycket ungt land, nyligen framsmält ur inlandsisen. Invandringen av växter har skett i flera etapper och från olika håll. Granen som idag är vårt vanligaste trädslag började på allvar invadera Sverige så sent som för cirka 3000 år sedan och nådde sin nuvarande sydgräns bara för några hundra år sedan.

De sydvästligaste delarna av Skåne, som då hade landförbindelse med Danmark och Storbritannien, smälte fram ur isen för ca 14000 år sedan. Klimatet var då tundrans och de örter och gräs som först etablerades var arter som idag betecknas som fjällväxter, men även arter spridda från de stora stäpper som då bredde ut sig i Europa. Den jungfruliga marken var till en början helt steril och de allra första växterna var förmodligen knutna till kvävefixerande svampar och bakterier.

Under de följande två årtusendena förbättrades klimatet och isen drog sig snabbt tillbaka. Tall, björk, asp och rönn invandrade från söder. För 11000 år sedan försämrades åter klimatet och de nyligen invandrade trädarterna fick åter dra sig tillbaka. Efter en kall 500-årsperiod förbättrades klimatet snabbt och tall, björk m. fl. återinvandrade med många kärlväxter i släptåg. Invandringen fortskred upp till södra Svealand och stoppades av det hav, Yoldiahavet, som då förband Östersjön med Västerhavet, bland annat via det smala Närkesundet.

Mellan 10000 och 8000 år sedan bröts landförbindelsen med Danmark upp undan för undan, samtidigt som Svealand alltmer torrlades genom landhöjningen. Under denna tid samt ytterligare 3000 år framåt var klimatet mycket gynnsamt, och många kärlväxter och lövträdsarter invandrade från söder. Samtidigt började tall, björk, viden och gråal att invandra norrifrån. Södra Sveriges skogar dominerades av hassel, alm och ek, samt lite senare även lind och ask. Norra Sverige dominerades av björk och tall.

Klimatet blev successivt svalare, bok och avenbok invandrade från söder och gran från norr och öster för ungefär 3000 år sedan. I söder började människan i ökande omfattning att tränga tillbaka skogen för odlig och bete. Detta skedde under yngre stenåldern. Från bronsåldern har människan starkt påverkat vegetationen. Betesdrift och åkerbruk har gynnat växter som föredrar öppna, störda och ibland mycket kväverika miljöer. Dessutom har människan mer eller mindre avsiktligt flyttat växter.

Till början av sidan

Växternas utbredning

Växternas utbredning är starkt beroende av klimatet och många arter har därför en nord- respektive sydgräns i Sverige. Växter som är anpassade till ett maritimt klimat har en sydvästlig eller västlig utbredning, medan växter som föredrar kontinentalt klimat kan ha en mer östlig utbredning. Invandringsvägarna efter istiden har ochså betydelse för växternas förekomst. De flesta kärlväxtarterna vi har idag har invandrat från sydväst över den forna landförbindelsen med Danmark. Många nordliga arter, t. ex. granen har invandrat från nordost och öster. Dessa spridningsrörelser, som startade efter istiden, kan fortfarande ha betydelse för dagens utbredning.

Genom den relativt sena koloniseringen av Sverige har mycket få endemiska (områdesegna) arter hunnit utvecklas, jämfört med äldre växtgeografiska regioner. Växternas egna spridningsstrategier har också stor betydelse i sammanhanget. Vissa arter bildar ett stort antal frön som lätt sprider sig långväga till nya möjliga växtlokaler medan andra arter satsar på mer säkra kort och sprider ett mindre antal frön i närheten där växtbetingelserna bevisligen är tillräckligt bra. Arters förekomst bestäms även av deras förmåga att konkurrera med andra arter och att utstå påfrestningar från väder, bete, parasiter och sjukdomar. Extremsituationer i vädret eller skador från t. ex. djur kan på relativt kort tid orsaka stora förändringar i vegetationen, i synnerhet på marginalen till arters utbredningsområden. Exempel på detta är fjällbjörken, vars utbredning starkt påverkats av epidemiska angrepp av den lilla fjärilen fjällbjörkmätaren. Även mer långsiktiga förändringar i klimat eller miljö, t. ex. uppvärmning av atmosfären genom ökat koldioxidutsläpp eller försurning genom svaveldioxidutsläpp kan få långtgående konsekvenser i vegetationen.

Människan har alltid haft en stark direkt påverkan på växternas utbredning och växtsamhällenas sammansättning. Denna påverkan har accelererat med tiden och det finns idag mycket få, om ens några, opåverkade områden. Mycket av påverkan är helt oavsiktlig och beror på att olika arter gynnas när våra metoder för jord och skogsbruk, samhällsbyggnad och naturvård ändras. I andra fall är förändringarna helt avsiktliga, t. ex. skogsplantering och utrotningskampanjer. Långväga förflyttningar av växter innebär risker genom att växterna kan bära på skadedjur eller sjukdomar som kan angripa de lokala arterna eller vice versa. Inplanterade arter kan även få en mycket snabb spridning, t ex jättegröe, sibirisk björnfloka, sandlupin och kanadensiskt gullris, och därvid konkurrera ut mer ursprungliga arter ur växtsamhällena.

Till början av sidan

Växtsamhällen/vegetationstyper

För att få en översiktlig beskrivning av vegetationen i ett område kan den delas in i typer alltefter karakteristisk artsammansättning. I en typindelning kan man betona de dominerande arterna, i en annan s. k. karaktärsarter, d. v. s. arter som, utan att vara dominanter, genom sin närvaro påvisar speciella miljöförhållanden och vanligen åtföljs av en typisk uppsättning andra arter. Nordiska Ministerrådet (NMR) har gjort en uppdelning av vegetationen i typer för hela Norden, som främst bygger på dominerande arter i både trädskikt och undervegetation. Uppdelningen har huvudsakligen gjorts längs två gradienter; markfuktighet och näringsutbud i marken. Typerna har givetvis även en begränsad geografisk utbredning som beskrivs speciellt för varje typ. Skogsvegetationen delas in i huvudgrupper efter trädslagssammansättningen. Dessa är:

Barrskog

Tallskog

Lav,ris, sump och örttyper

 

Granskog

Ris, ormbunks, lågört, högört och sumptyper

 

Övrig barrskog

 

Lövskog

Björk och aspskog

Fjällbjörkskog: lav, ris, gräs, lågört och högörtstyper

 

 

Björkskog: ris, gräs, ört och sumptyper

 

 

Aspskog

 

Bok och avenskog

Bok: ris-kruståtel, lågört och högörtstyper

 

 

Avenbokskog

 

Ek, alm, ask, lind och ädellövblandskog

 

 

Alskog

 

 

Övrig lövskog

 

Löv-barrblandskog

lav, ris, gräs, ört och sumptyper

 

 

Ung löv-barrblandskog (igenväxning av öppen mark)

 

Dessa huvudtyper uppdelas ytterligare efter artsammansättningen.

Ministerrådets typindelning syftar i första hand till att ge ett praktiskt underlag för markanvändningsplanering, t. ex. i naturskyddade områden. Den har också visat sig användbar vid vegetationsinventeringar för miljöövervakning och övervakning av biologisk mångfald. I skogsbruket finns ett behov att med ledning av lätt skiljbara karaktärer kunna bedöma markens bördighet eller produktionsförmåga. Detta gäller i synnerhet när tillväxten hos det befintliga trädbeståndet inte ger en rättvis bild av produktionsförmågan, som i de fall när beståndet är mycket ojämnt, skadat eller vanskött. Ett bestämningssystem av boniteten med hjälp av ståndortsegenskaper har utarbetats av Björn Hägglund och Jan-Erik Lundmark, tidigare vid SLU. Tillsammans med information om klimat, jordart, jordmån och markfuktighet används vegetationen för att ge en indikation på markens produktivitet. Vegetationen klassificeras först i moss- eller lavtyp efter bottenskiktet (mossor och lavar). Därefter klassificeras mosstyperna efter "överordnade markvegetationstyper" i:

Högörtstyp

Lågörtstyp

Mark utan fältskikt

Bredbladig grästyp

Smalbladig grästyp

Starr-Fräkentyp

Blåbärstyp

Lingontyp

Kråkbär-Ljungtyp

Fattigristyp

 

Till början av sidan

Ståndortskarteringens vegetationsdata

Ståndortskarteringen är en taxering av ståndortsegenskaper på 23500 fasta provytor. Provytetätheten är störst i söder och blir etappvis glesare mot norr. Ståndortskarteringen är således ingen yttäckande inventering och den kan inte ge en beskrivning av var och i vilken omfattning olika växter förekommer, utom i mycket generella termer. Vanliga arter som har stor utbredning fångas lätt in av karteringen, medan mindre vanliga och sällsynta arter med speciella miljökrav med största sannolikhet hamnar utanför provytorna. Utsagor om dessa arters utbredning blir därför mycket osäkra. I MarkInfo har vi därför koncentrerat oss på de mer allmänna växterna. De få uppgifter som ändå finns om mindre vanliga arter kan emellertid ha ett visst värde för att påvisa eventuell förändring då man återkommer till samma yta. Vid karteringsomgången 1983-87 noterades ca 70 arter och artgrupper av kärlväxter, mossor och lavar, vilket utökats till ca 230 för karteringen 1993-2002. I denna kartering ingår också ett antal arter av trädstamlevande lavar.

Till början av sidan

Utvärdering av ståndortskarteringens vegetationsdata

För närvarande pågår en bearbetning och utvärdering av de data om markvegetationen som insamlats i ståndortskarteringen. Syftet är främst att beskriva det aktuella tillståndet hos vegetationen, särskilt med hänsyn till artmångfald och i förhållande till olika miljöfaktorer. I samband med denna studie undersöks också dels datas användbarhet, dels indikatorarters reaktion på olika pH- och kvävetillstånd i skogsmarken.

Erfarenheten hittills är att det är mindre meningsfullt att beräkna vegetationsmångfald på ca 230 arter och artgrupper och ännu mindre på 70 arter/artgrupper. Provytedata visar dessutom att nära hälften av provytorna bara hade en art. Med denna begränsning har ändå en mångfaldskarta framställts som i stora drag visar på regionala skillnader. Sannolikt indikerar skillnaden i mångfald från provytedata också en verklig skillnad.

Ett viktigt resultat från undersökningen är att flera vanligt förekommande arter kunnat jämföras med vissa miljöfaktorer, t. ex. humus-pH och kvävemängd, även om en osäkerhet finns på grund av att vegetations- och markkemidata inte är från samma provytor.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv