Karta som visar halten plagioklas i skogsmarken

I kartorna har plagioklasfördelningen skilts från kalifältspatgruppen där glimmer inkluderats. Visserligen ingår båda fältspatsvarieterna bland de s.k. alkalifältspaterna men deras geokemiska karaktärsdrag bidrager till åtskillnaden.

Den plagioklasfördelning som presenteras i atlasen bygger på empiriska data från skogsjordar där plagioklasen bestämts till oligoklas. Således har natriumhalten i jordproven lagts till grund för beräkningen av oligoklasfördelningen. Detta är en sanning med modifikation men ett realistiskt antagande för jordar som domineras av en granitisk mineralsammansättning. Om innehållet av mafiska eller mörka mineral blir mycket stort kan den använda beräkningsmodellen ej tillämpas. Då basmineralindex eller andelen mörka, mafiska mineral överstiger 20 % kommer plagioklasinnehållet att erhålla en förskjutning mot de kalciumrikare typerna labrador, bytownit och anortit. Områden i Sverige där den i atlasen använda mineralberäkningsmodellen är mindre relevant omfattar främst nordöstra Svealand, norra Jämtland, västligaste Västerbotten samt nordöstra Norrbotten.

Kartbilden över jordarnas innehåll av plagioklas har baserats på natriuminnehållet och valet av oligoklas baseras på uppfattningen om att oligoklas är den dominerande varianten av plagioklas i bergartsmaterialet från granit och gnejsberggrunden där en granitisk sammansättning dominerar.

Anmärkningsvärt är de höga halterna i nordöstra Norrbotten. Andra mineral som kan bidraga till jordarnas natriuminnehåll är amfibolerna där hornblände är den vanligaste representanten.

Se även berggrundskartan