MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
Ägoslag
Jordmåner
Jordart
Jorddjup
Ytblockighet
Humuslagret
Berggrund
Rörligt markvatten
Markfuktighet
Mineral
MarkKemi
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

MarkAllmänt

Skogsmarkens egenskaper

Mark definieras som den övre delen av jordskorpan. Den kan utgöras av fast berg, lösa avlagringar som morän eller organiska bildningar som torvmark. Markens beståndsdelar utgörs av de fyra huvudkomponenterna

  • mineralpartiklar

  • organiskt material

  • markluft

  • markvätska

Mineralpartiklar och organiskt material utgör markens fasta material medan markvattnet och markluft finns i markens porer mellan de fasta partiklarna. Volymen markluft och markvatten utgör tillsammans markens porvolym - porositeten.

Proportionen av de olika komponenterna varierar kraftigt mellan olika marktyper, med djupet i marken och det rådande klimatet.Ytskiktet i en typisk svensk skogsmarksjordmån kan volymmässigt innehålla 25% av var och en av komponterna. Mot djupet avtar mängden organiskt material till nära noll, samtidigt som porositeten sjunker mot ungefär 30%. Marken påverkas kontinuerligt genom bl.a. temperaturväxlingar, vittring, levande organismer,vattengenomströmning och ämnen som tillförs från atmosfären. Påverkan leder till utveckling av olika jordmåner. Dessa processer leder också till olika förekomst av organiskt material i marken vilket avspeglar sig bl a i humuslagrets mäktighet och humusform, t ex mår och mull. De jordmånsbildande processernas förlopp varierar mellan olika lokaler med olika förutsättningar. De jordmånsbildande faktorer som styr de jordmånsbildande processerna är:

  • det geologiska underlaget (modermaterialet)

  • klimatet

  • topografin

  • organismerna

  • tiden (åldern)

Det geologiska underlaget - modermaterialet - påverkar jordmånsbildningen och markens egenskaper genom mineralsammansättning, kornstorleksfördelningen - jordarten - samt genom jordtäckets mäktighet. Den mineralogiska sammansättningen avgörs av sammansättningen hos den bergart som materialet härstammar ifrån. De flesta mineraljordar har under sin bildning transporterats med is, vatten eller luft. De kan därför ha en annan sammansättning än vad som svarar mot berggrunden på den plats där de avsatts. I Sverige dominerar morän som är en blandning av olika kornstorleksklasser. Denna jordartstyp är i regel grovkornig men, på grund av jordarnas ringa ålder och låga vittringsgrad, förhållandevis rik på lättvittrade mineral.

Klimatet påverkar markprocesserna genom att reglera produktionen av organiskt material samt genom att påverka olika kemiska, biologiska och fysikaliska processer i marken. Variationen av temperatur, nederbörd och frost under året har stor betydelse. Viktiga processer som påverkas av klimatet är vittring, utlakning samt tillförsel och nedbrytning av organiskt material. Sverige har hög nederbörd i relation till avdunstningen. Detta leder till utlakning. Frosten har genom tjälningen i marken en gynnsam effekt på markens struktur. I klimatfaktorn kan man också inkludera atmosfärisk deposition av sura ämnen eller andra föroreningar med nederbörden. Depositionen påverkar näringstillgång och markens surhet.

Grundvattenytans läge och markvattnets rörlighet bestäms av topografin som också påverkar lokalklimatet och organismerna. Tillgången på syre i marken är starkt kopplat till vatteninnehållet i marken. En hög grundvattenyta kan leda till syrebrist vilket i sin tur starkt påverkar jordmånsbildningen genom minskad nedbrytning av organiskt material, torvbildning, och ökad löslighet av vissa metaller.

Organismerna påverkar marken genom tillförsel och omvandling av organiskt material och genom att påverka markpartiklarnas lagring - markens struktur. Detta sker genom påverkan från rötter och markorganismer. Den organiska substansen tillförs marken som förna. Genom nedbrytning bildas humus. Mineraliseringsprocessen innebär att näringsämnen frigörs och åter igen kan ingå i cirkulationen mellan mark och växt. En viktig faktor är också människan som genom kulturpåverkan har haft genomgripande betydelse för flera markers egenskaper. Skörd av biomassa innebär förlust av växtnäringsämnen och biologisk försurning.

Tiden, som jordmånsbildande faktor, tar sikte på det förhållandet att jordmånen succesivt utvecklas. I Sverige har vi mycket unga jordmåner som alla har utbildats efter den sista nedisningen för mellan 8000 och 12000 år sedan. Detta kan jämföras med att jordarna i tropiska områden kan vara flera miljoner år gamla. Förändringarna i sig kan också påverka den fortsatta jordmånsutvecklingen. Ett exempel på detta är bildningen av täta skikt i marken genom utfällningar av järnföreningar eller andra ämnen. Dessa skikt påverkar vattenrörelser samt rotutbredning och därmed den fortsatta jordmånsutvecklingen.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv