MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
Ägoslag
Jordmåner
Jordmånskarta N:a Sverige
Jordmånskarta S:a Sverige
Bilder
Definition
Hämta kartor
Dominerande jordmånsklass
Humuspodsoler
Torv
Brunjordar
Järnpodsol
Lithosoler
Störd jordmån
Dominerande jordmånsklass enl. FAO
Histosoler
Leptosoler
Gleysoler
Arenosoler
Podsoler
Cambisoler
Regosoler
Jordart
Jorddjup
Ytblockighet
Humuslagret
Berggrund
Rörligt markvatten
Markfuktighet
Mineral
MarkKemi
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Definition

Jordmån

Jordmånstypen bestäms i den grävda provgropen.

Jordmånen är den övre delen av marken som påverkats av bl.a. klimat och organismer. Denna påverkan har ofta resulterat i utbildning av synliga jordmånshorisonter. Jordmånen inbegriper humuslagret men ej förnalagret/S-lagret.

Följande jordmåner urskiljs:

Kod

Benämning

 

Med utbildad B-horisont:

(1)

Kulturjordmån

(2)

Brunjord

(3)

Övergångstyp

(4)

Järnpodsol

(5)

Järnhumuspodsol

(6)

Humuspodsol

 

Utan utbildad B-horisont:

(7)

Sumpjordmån

(8)

p.g.a. tät jordart

(9)

p.g.a. grov jordart

(10)

Blockmark

(11)

Lithosol (har ibland, men ej alltid, utbildad B-horisont)

(12)

Hällmark

 

Specialfall:

(13)

Störd jordmån

Nedan följer en beskrivning av karaktärerna för varje jordmånstyp samt reglerna för markprovtagning. De figurer som illustrerar jordmånstyperna ska endast ses som typexempel. Inom varje jordmånstyp finns en stor utseendemässig variation.

I vissa fall kan förhållandena i den grävda provgropen överensstämma med beskrivningen av fler än en jordmånstyp. I detta fall ska den jordmånstyp registreras som kommer först i följande ordningsföljd:

    Hällmark
    Blockmark
    Störd jordmån
    Lithosol
    Humuspodsol
    Järnhumuspodsol
    Järnpodsol
    Sumpjordmån
    Kulturjordmån
    övergångstyp
    Brunjord
    "Grov jordart"
    "Tät jordart"

Till början av sidan

Jordmånerna karakteriseras på följande sätt:

Kod och benämning

Beskrivning


(1) Kultur-
jordmån

Kulturjordmån -foto

Marken är en tidigare plöjd jordbruksmark med en tydlig avgränsning mellan matjord (Ap-horisont) och alv. Matjorden (Ap-horisonten) är i allmänhet ca 20 cm tjock. Under Ap-horisonten vidtar i regel B-horisonten. Det kan dock ibland ligga kvar rester av en gammal blekjord som fanns vid den tidpunkt då marken plöjdes första gången (plogen nådde ej så djupt att hela blekjordslagret arbetades in i plogtiltorna.) Denna "gamla" blekjord beaktas ej vid jordmånsklassifikationen.

Plöjningen har resulterat i en matjord (klassificeras som antingen mull eller mulliknande moder), men om marken blir bevuxen med mårbildande vegetation kommer så småningom en O-horisont att bildas ovanpå matjorden, och humusformen kan komma att övergå till en mår eller moder.

även om podsoleringsprocessen givit upphov till en "sockring" under O-horisonten skall jordmånen fortfarande klassificeras som kulturjordmån om den av plöjningen orsakade avgränsningen mellan Ap-horisonten och alven syns tydligt. Om podsoleringsprocessen gått så långt att en E-horisont bildats skall jordmånstypen klassificeras som podsol (oftast järnpodsol).

Det kan finnas en Bs-horisont i B-horisonten.

Humusprovtagningen beror av humusformen. Observera att A-horisonten varken mäts eller provtas om humusformen är av mårtyp.

B-prov tas från de 5 översta centimetrarna av B-horisonten.

BC-prov tas i 10cm:s- intervallet 45–55 cm, räknat från markytan. Provet utgår om variabeln J-djup har kod mindre än eller lika med 50.

C-prov tas i 10cm:s- intervallet 55–65 cm, räknat från mineraljordens (oftast Ap-horisontens) övre kant. Provet utgår om jorddjupet inte "räcker till".


(2) Brunjord

Brunjord -foto

Humusformen är mull eller mulliknande moder. Fläckvis kan den även vara moder men inte mår, torvartad mår eller torv. Ett undantag görs mot denna regel. I de fall när jordmånen inte har en enhetlig humusform p.g.a. att en ny humusform utbildats ovanpå en äldre (om variabeln H-enhtl besvarats med kod 3) kan jordmånen klassificeras som brunjord även om humusformen är mår, torvartad mår eller torv.

Podsoleringsprocessen får ej ha givit upphov till en E-horisont eller ens en "sockring" i A-horisonten, se nedan under övergångstyp. Det får ej finnas en tydlig avgränsning mellan matjord (Ap-horisont) och alv, se ovan under kulturjordmån.

A-horisonten har en välutvecklad aggregatstruktur.

B-horisonten är vanligen brunaktig, ibland grå–gråbrun. Det kan i B-horisonten finnas en Bs-horisont. övergångsskiktet mellan A- och B-horisonten (AB-horisonten) är diffust och oftast utdraget på djupet. Om jordartens textur är mycket fin (lera eller mjäla) kan skillnaden i färg mellan A- och B-horisonten vara obetydlig och gränsdragningen får då göras med ledning av jordmaterialets struktur (aggregatförekomst).

Det som skiljer brunjord från jordmånstypen "ej utbildad B-horisont pga. tät jordart" med humusform mull eller mulliknande moder är att man i den senare jordmånstypen ej kan upptäcka någon successiv övergång mellan en A- och en B-horisont (AB-horisont), utan A-horisonten slutar i en skarp gräns mot C-horisonten.

Humusprovtagningen beror av humusformen, vilken nästan alltid är mull eller mulliknande moder. Observera att A-horisonten varken mäts eller provtas i de mycket sällsynta fall när humusformen är moder.

B-prov tas i normalfallet från de övre 5 centimetrarna av B-horisonten, dock ej djupare än i intervallet 40–45 cm räknat från markytan. Om mullagret är tjockt och/eller AB-horisonten utdragen på djupet kan således B-provet hamna ovanför B-horisonten (i AB-horisonten, eller i mycket sällsynta fall i A-horisonten).

BC-prov tas i 10cm- intervallet 45–55 cm, räknat från markytan. Provet utgår om variabeln J-djup har kod mindre än eller lika med 50.

C-prov tas i 10cm- intervallet 55–65 cm, räknat från mineraljordens (= A-horisontens) övre kant. Provet utgår om jorddjupet inte "räcker till".


(3) över-
gångstyp

övergångstyp -foto

Med benämningen övergångstyp avses jordmåner som mer eller mindre har både brunjordskaraktär och podsolkaraktär. övergångstyp används således för övergångsfasen brunjord >>> podsol (vanligen järnpodsol) och podsol >>> brunjord. Däremot får inte övergångstyp användas för övergångsfasen kulturjordmån >>> podsol.

Det kan finnas en O-horisont ovanpå en A-horisont, men O-horisonten kan också saknas. Humusformen kan således vara alltifrån mår till mull, men det vanligaste är moder eller mulliknande moder.

A-horisonten har sällan en välutvecklad aggregatstruktur. Typiskt är att en s.k. sockring finns i övre delen av A-horisonten, vilket visar på en begynnande podsolering. Processen får dock inte ha gått så långt att en E-horisont bildats. Om det finns en E-horisont ska jordmånen klassificeras som podsol (vanligen järnpodsol).

Ståndorter där jordmånen är av övergångstyp kännetecknas av instabila förhållanden i marken, dvs. någon jordmånsbildande faktor har förändrats så att tjockleken och strukturen hos framför allt de övre jordmånshorisonterna påverkats.

Det vanligaste är att en brunjord omvandlas mot en podsol, men givetvis förekommer även motsatsen. Det som initierar den senare processen är oftast etableringen av kraftig fältvegetation (i huvudsak gräs). I en sådan situation "försvinner" måren i rotfilten, och den ytliga delen av mineraljorden luckras upp av genomvävande rötter, så att blekjordens karaktär suddas ut. Såväl mårlagret som blekjorden kan uppluckras och få en grynig struktur (podsolen har övergått i övergångstyp). Om därefter ett "brunjordsbildande" trädslag blir dominant på ståndorten kan omvandlingen gå vidare till en brunjord. I denna succession kan övergångstypens avgränsning mot brunjord vara mycket svår att fastställa. Om man inom det av främst gräsrötter uppluckrade skiktet kan urskilja två horisonter med skilda karaktärer (det rotbemängda "gamla" mårlagret resp. den uppluckrade blekjorden) behålls beteckningen övergångstyp. Men när det uppluckrade skiktet är helt ensartat klassificeras jordmånen som brunjord.

Bs-horisont kan finnas och är vanligare än i brunjord.

Provtagning görs enligt reglerna för brunjord ovan.

  • Observera att humusform av mårtyp är vanligare i övergångstyp än i brunjord.


(4) Järnpodsol

Järnpodsol -foto

Humusformen är i regel mårtyp 1 eller mårtyp 2 men kan även vara moder eller torvartad mår. Andra humusformer är mycket sällsynta.

Det måste finnas en utbildad E-horisont (med ett undantag, se nedan). Fläckvis kan denna horisont endast framträda som en mycket tunn strimma. I ett sådant fall får man ta ledning av humusformen för att skilja mellan järnpodsol och övergångstyp. På andra platser kan E-horisonten vara mycket mäktig och i extrema fall bli tjockare än 50 cm.

Gränsen mellan E- och B-horisonten är oftast tydlig men kan ibland ha en övergångszon. E-horisontens tjocklek ska anges i variabeln E-tjock. Om det finns en övergångszon mellan E- och B-horisonten avser måttet E-horisonten ned till halva övergångszonen. Om jorddjupet är ringa kan E-horisonten ligga direkt på hällen. I detta fall anges E-horisontens tjocklek ned till hällytan. Observera att om mineraljordens tjocklek är mindre än eller lika med 10 cm klassificeras jordmånen som lithosol.

Under E-horisonten finns oftast en Bs-horisont. Det får inte i övre delen av B-horisonten finnas en Bsh-horisont; i så fall är jordmånstypen en järnhumuspodsol, se nedan.

Järnpodsol utbildas främst på torra till friska ståndorter, mera sällan om markfuktigheten är frisk-fuktig eller fuktigare, se järnhumuspodsol och humuspodsol.

Finjordrika marker (med hög halt av lera och/eller mjäla) kan vid uttorkning bli mycket ljusa i mineraljordens övre del – observera att detta inte är en E-horisont. Jordmånstypen är på sådana ståndorter oftast "ej utbildad B-horisont p.g.a. tät jordart".

Det finns ett undantag från regeln att det måste finnas en utbildad E-horisont: på flygsandsområden med ännu ej utbildad jordmån sätts trots detta jordmånstypen till järnpodsol med blekjordstjocklek 0 cm. En notering om flygsand ska göras i noteringsmenyn.

Humusprovtagningen beror av humusformen.

EB-prov tas endast om blekjordstjockleken är mindre än 2.5 cm, dvs. om variabeln E-tjock har kod 0, 1 eller 2. Provet tas från ett 5cm-intervall med början från E-horisontens övre kant.

B-prov tas från de 5 översta centimetrarna av B-horisonten. Provet utgår om humusformen är av mår- eller torvtyp och variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 51 (sällsynt i järnpodsoler).

BC-prov tas i 10cm:s- intervallet 45–55 cm, räknat från markytan:

  • Om variabeln J-djup har kod 51–55 tas provet från 45 cm djup ned till hällen.

  • Om variabeln J-djup har kod mindre än eller lika med 50 tas ej något BC-prov.

Om humusformen är av mår- eller torvtyp gäller följande:

  • Om variabeln H-tjock har kod 45–50 tas provet omedelbart under humuslagret ned till 55 cm djup.

  • Om variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 51 tas ej något BC-prov. Sådana tjocka humuslager är sällsynta i järnpodsoler.

C-prov tas i 10cm-intervallet 55–65 cm, räknat från mineraljordens (E-horisontens – eller A-horisontens, om det finns en sådan ovanför E-horisonten) övre kant. Provet utgår om humusformen är av mår- eller torvtyp och variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 31. Provet utgår också om jorddjupet inte "räcker till".


(5) Järnhumus-
podsol


Denna jordmånstyp utbildas främst på lite fuktigare lokaler än järnpodsolen. Humusformen är i regel torvartad mår, men kan också vara antingen en mårtyp eller torv.

Liksom hos järnpodsolen måste det finnas en utbildad E-horisont. Denna är oftast mycket lik en E-horisont i en järnpodsol.

Gränsen mellan E- och B-horisonten är oftast tydlig men kan ha en övergångszon. E-horisontens tjocklek ska anges i variabeln E-tjock. Om det finns en övergångszon mellan E- och B-horisonten avser måttet E-horisonten ned till halva övergångszonen.

Det som kännetecknar järnhumuspodsolen är att det i övre delen av B-horisonten finns ett svartbrunt skikt med kraftig humusanrikning (Bsh-horisont). Oftast är Bsh-horisonten välutbildad och kontinuerlig, men ibland finns i stället en mängd isolerade, mörkbruna fläckar eller strimmor, ofta med grynstruktur. Ibland finns skenhällabildningar inom Bsh-horisonten. Under detta skikt finns ett Bs-lager som ofta liknar rostjorden i en järnpodsol.

I C-horisonten finns ofta gleybildningar som ibland sträcker sig upp i B-horisonten.

Järnhumuspodsol kan även utbildas på betydligt torrare ståndorter, och då företrädesvis på ståndorter med mineralogiskt svagt underlag och hög humiditet. Särskilt inom NV Svealands sandstensmoräner är detta en vanlig jordmånstyp.

Provtagningen följer reglerna för järnpodsol.


(6) Humuspodsol

Humuspodsol -foto

Humuspodsol utbildas på fuktigare ståndorter än järnpodsol och järnhumuspodsol. Humusformen är oftast torv eller torvartad mår.

E-horisonten är oftast tjock (ibland över 50 cm) och humusimpregnerad (Eh) och har därför oftast en smutsgrå till smutsbrun färg. Ibland är den så mörk att den inte längre förtjänar namnet blekjord, men dess mineral är vittrade på samma sätt som i en "vanlig" blekjord.

även en stor del av B-horisonten är oftast humusimpregnerad (Bh eller Bsh) och kan då ha en färg som obetydligt avviker från färgen i Eh-horisonten. I vissa fall finns en övergångszon mellan E- och B-horisonten.

Skenhälla kan förekomma i B-horisontens övre del.

E-horisontens tjocklek ska anges i variabeln E-tjock. Om det finns en övergångszon mellan E- och B-horisonten avser måttet E-horisonten ned till halva övergångszonen.

  • Om man inte kan urskilja någon blekjordshorisont sätts jordmånstyp sumpjordmån.

Gleybildningar förekommer ofta i C-horisonten men även i B- och E-horisonterna.

Provtagningen följer reglerna för järnpodsol.


(7) Sumpjordmån

Sumpjordmån -foto

Sumpjordmånen utbildas på ännu fuktigare ståndorter än humuspodsolen, och kännetecknas av reducerande förhållanden mer eller mindre ända upp till markytan. Humusformen är oftast torv.

Under H-horisonten finns ofta en A-horisont som övergår i en C-horisont vars färg är gråblå till grå. Jorden har ofta en lukt som påminner om gasol. I C-horisonten finns oftast gleybildningar (Cg). Några utbildade E- resp. B-horisonter finns ej. (Variabeln Bs har således kod 0.)

Om humusformen är av mår- eller torvtyp och variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 51, utgår av praktiska skäl alla mineraljordsprover. Man behöver i detta fall inte gräva ned till mineraljorden, utan jordmånstypen sätts till sumpjordmån om man inte med jordsondens hjälp klart kan urskilja en blekjord.

Humusprovtagningen beror av humusformen (oftast torv).

B-prov tas från de översta 5 centimetrarna av mineraljorden (C-horisonten – eller A-horisonten, om det finns en sådan ovanför C-horisonten). Provet utgår om humusformen är av mår- eller torvtyp och variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 51.

BC-prov tas i 10cm-intervallet 45–55 cm, räknat från markytan.

  • Om variabeln J-djup har kod 51–55 tas provet från 45 cm djup ned till hällen.

  • Om variablen J-djup har kod mindre än eller lika med 50 tas ej något BC-prov.

Om humusformen är av mår- eller torvtyp gäller följande:

  • Om variabeln H-tjock har kod 45–50 tas provet omedelbart under humuslagret ned till 55 cm djup.

  • Om variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 51 tas ej något BC-prov.

C-prov tas i 10cm-intervallet 55–65 cm, räknat från mineraljordens (C-horisontens – eller A-horisontens, om det finns en sådan ovanför C-horisonten) övre kant. Provet utgår om humusformen är av mår- eller torvtyp och variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 31. Provet utgår också om jorddjupet inte "räcker till".


(8) Ej utbildad B-horisont p.g.a. tät jordart

Ej utbildad B-horisont p.g.a. tät jordart -foto

Om jordarten enbart består av lera och/eller mjäla, samt eventuellt även finmo, är det oftast mycket svårt att urskilja en B-horisont.

Humusformen kan vara av mår-, torv- eller mulltyp. Humuslagret är skarpt avgränsat mot C-horisonten.

Om valet av jordmånstyp står mellan denna typ och sumpjordmån sätts sumpjordmån.

För gränsdragning mot brunjord:

    B-horisont kan ej förekomma och variabeln Bs har således kod 0.

Humusprovtagningen beror av humusformen.

B-prov tas från de översta 5 centimetrarna C-horisonten.

    Provet utgår om humusformen är av mår- eller torvtyp och variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 51.

BC-prov tas i 10cm-intervallet 45–55 cm, räknat från markytan.

  • Om variabeln J-djup har kod 51–55 tas provet från 45 cm djup ned till hällen.

  • Om variablen J-djup har kod mindre än eller lika med 50 tas ej något BC-prov.

Om humusformen är av mår- eller torvtyp gäller följande:

  • Om variabeln H-tjock har kod 45–50 tas provet omedelbart under humuslagret ned till 55 cm djup.

  • Om variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 51 tas ej något BC-prov.

C-prov tas i 10cm:s- intervallet 55–65 cm, räknat från mineraljordens (C-horisontens – eller A-horisontens, om det finns en sådan ovanför C-horisonten) övre kant. Provet utgår om humusformen är av mår- eller torvtyp och variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 31. Provet utgår också om jorddjupet inte "räcker till".


(9) Ej utbildad B-horisont p.g.a. grov jordart


Om jordartens textur är grov (grus och/eller grovsand med ev. block- och steninblandning) är det oftast mycket svårt att urskilja en B-horisont.

Humusformen kan vara av mår-, torv- eller (mkt sällan) mulltyp.

Om valet av jordmånstyp står mellan denna typ och sumpjordmån sätts sumpjordmån.

B-horisont kan ej förekomma och variabeln Bs har således kod 0.

Humusprovtagningen beror av humusformen.

B-prov tas från de översta 5 centimetrarna av C-horisonten.

    Provet utgår om humusformen är av mår- eller torvtyp och variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 51.

BC-prov tas i 10cm- intervallet 45–55 cm, räknat från markytan.

  • Om variabeln J-djup har kod 51–55 tas provet från 45 cm djup ned till hällen.

  • Om variablen J-djup har kod mindre än eller lika med 50 tas ej något BC-prov.

Om humusformen är av mår- eller torvtyp gäller följande:

  • Om variabeln H-tjock har kod 45–50 tas provet omedelbart under humuslagret ned till 55 cm djup.

  • Om variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 51 tas ej något BC-prov.

C-prov tas i 10cm-intervallet 55–65 cm, räknat från mineraljordens (C-horisontens – eller A-horisontens, om det finns en sådan ovanför C-horisonten) övre kant. Provet utgår om humusformen är av mår- eller torvtyp och variabeln H-tjock har kod större än eller lika med 31. Provet utgår också om jorddjupet inte "räcker till".


(10) Blockmark


Ståndorter där block eller tät ansamling av stenar förekommer i rösen, blocksänkor, rasbranter eller längs gamla strandlinjer som utsatts för vågsvall. Finmaterial saknas eller förekommer i mycket ringa omfattning mellan stenar och block. Jordarten är som regel morän.

Avgränsningen mot jordmåner med utbildade mineraljordshorisonter föranleds av att man p.g.a. ansamlingen av block ej kan gräva fram profilväggar för en säker jordmånsbestämning.

B-horisont kan ej förekomma och variabeln Bs har således kod 0.

Om stenarna och blocken visar tecken på kraftig nötning (väl avrundade), och läget i terrängen tyder på att lokalen utgör en gammal strandlinje, anges jordarten som sediment för att markera att det rör sig om ett klapperfält.

Humusprovtagningen beror av humusformen. Provtagningen kan vara svår att utföra då provpunkterna hamnar över håligheterna mellan blocken. Komplettera med att under aktuell provtagningsarea (= borrens yta) ta upp humus med handen från håligheterna.

Inga mineraljordsprov tas.


(11) Lithosol (grund jordmån)

Lithosol -foto

Jordmånen benämns lithosol i två fall:

  1. Om berggrunden är täckt av en organisk jordmånshorisont och/eller av ett tunt mineraljordslager får det vara högst 10 cm tjockt.

  2. När en väl utvecklad mull ligger direkt på kalkstensberggrund eller mullen ligger i mellanrummen mellan kalkstensfragment (s.k. rendzina jordmån). Denna jordmånstyp påträffas endast i områden med kalkstensberggrund och är typisk för alvarmarker på öland och Gotland.

Om det finns en E-horisont ska dess tjocklek registreras i variabeln E-tjock. Ibland ligger E-horisonten direkt på hällen (B-horisont saknas). Då mäts blekjordens tjocklek ned till hällens yta.

Bs-horisont kan finnas.

Humusprovtagningen beror av humusformen.

Inga mineraljordsprov tas.


(12) Hällmark

Hällmark -foto

Hällmark är egentligen ingen jordmån utan innebär berg i dagen, dvs. en bergyta mer eller mindre klädd med mossa eller lavar, utan humuslager och utan mineraljord.

Humusformen är alltid humuslager saknas.

Såväl humusprovtagning som mineraljordsprovtagning utgår.


(13) Störd jordmån

Störd jordmån -foto

Jordmånen klassificeras som störd om jordmånshorisonternas normala lagerföljd p.g.a. en störning blivit tydligt omblandade/omkastade, så att t.ex. rester av ett blekjordslager eller humuslager ligger ett stycke ned i B-horisonten. Omblandningen/ omkastningen kan antingen bero på mänsklig aktivitet eller ha "naturliga" orsaker såsom t.ex. rotvältor eller uppfrysning.

Till störd jordmån räknas också gamla kolbottnar med ett tydligt kollager i marken och f.d åkerjordar där matjordslagret skalats bort.

    Observera att man märker störningen först i samband med att man gräver provgropen. I annat fall ligger provpunkten på AVM eller MBA där aldrig jordmånsbeskrivning/ markprovtagning ska utföras.

    Observera vid mätningen av humuslagrets tjocklek (H-tjock) gäller att om man finner flera humuslager ska deras tjocklek adderas. Härvid beaktas dock endast humuslager inom 30 cm djup från markytan.

Såväl humusprovtagning som mineraljordsprovtagning utgår.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv