MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
Ägoslag
Jordmåner
Jordmånskarta N:a Sverige
Jordmånskarta S:a Sverige
Bilder
Definition
Hämta kartor
Dominerande jordmånsklass
Humuspodsoler
Torv
Brunjordar
Järnpodsol
Lithosoler
Störd jordmån
Dominerande jordmånsklass enl. FAO
Histosoler
Leptosoler
Gleysoler
Arenosoler
Podsoler
Cambisoler
Regosoler
Jordart
Jorddjup
Ytblockighet
Humuslagret
Berggrund
Rörligt markvatten
Markfuktighet
Mineral
MarkKemi
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Frekvens av jordmånsklassen järnpodsol

Frekvenskarta som visar hur stor andel av skogsmarksarealen som utgörs av jordmånsklassen järnpodsol.

Om podsoler

Podsol är den vanligaste jordmånen i Sverige och täcker cirka 70% av arealen fast mark. Ordet podsol anses besläktat med de ryska orden "pod" och "zola" med betydelsen "under" respektive "aska". Namnet kan alltså anspela på den till färgen askliknande översta mineraljordshorisonten som betecknas blekjord eller urlakningshorisont. Blekjorden har ofta en mäktighet runt 4 - 8cm och ligger under ett mårlager som består av organiskt material under nedbrytning och som i regel är 5 - 10cm mäktigt. Ofta finns en tunn övergångshorisont (0,5-1 cm) däremellan. Blekjorden övergår tvärt i en röd eller rödbrun till brun underliggande horisont som benämns rostjord eller anrikningshorisont. Denna uppvisar den starkaste färgen i den övre delen och övergår på djupet 50 till 100 cm succesivt till den av jordmånsprocesserna i huvudsak opåverkade jorden, dvs ursprungs- eller modermaterialet. De olika horisonterna beteckas med bokstäverna O (mårlager), A (humusblandad övergångszon), E (blekjord), B (rostjord) och C (underlag). Ofta ges också ett index för att närmare specificera horisontens egenskaper. Rostjorden kallas därför för Bs där "s" står för seskvioxider och syftar på en ansamling av järn- och aluminiumföreningar.

Till början av sidan

Om uppdelningen i Humus/Järnpodsoler

Enligt det svenska systemet är förekomsten av blekjord ett huvudkriterium för podsoler. Detta synsätt har också tillämpats i andra länder men man har i hög grad ändrat synsätt så att förekomsten av rostjord är främsta kännetecknet för podsoler. Detta gäller t ex FAO-Unesco systemet. För att förstå orsakerna till detta bör man känna till podsolernas genes, dvs hur de har bildats.

Vid mineraljordens kemiska vittring sönderdelas mineralen varvid deras grundelement övergår till joner som delvis transporteras bort från markprofilen med vatten. De i Sverige dominerande silikatbergarterna ger upphov till s.k. sekundära mineral t ex vittringsprodukter i form av bl a lermineral.

Vittring av fältspat (ortoklas) ger, som exempel, upphov till lermineralet illit samt i marklösningen löst kiselsyra och kaliumjoner enligt följande formel:

3KAlSi3O8+ 2H+ +12H2O = KAl3Si3O10(OH)2 + 6H4SiO4 + 2K+

En del utlösta ämnen, främst järn och aluminium, har en benägenhet att tillsammans med organisk substans utfällas på större djup och därmed bygga upp en anrikningshorisont. Det som kännetecknar podsoler är därför överföringen av bl a humus, järn och aluminium från den övre delen av markprofilen till en underliggande nivå. Processen är ytterligt långsam. Det tar ca 50 till 100 år att utbilda en tunn blekjord medan en svag rostjord kan vara skönjbar först efter den dubbla tiden. Det är svårt att kunna iakta denna process och därför måste jordmånsklassificeringen i fält av praktiska skäl grunda sig på de under lång tid utvecklade horisonterna. Säkrast är när både E och B horisonter kan iaktagas. Problemet är dock att blekjordshorisonterna ibland är förstörda genom människors och djurs verksamheter. Det är just av denna anledningen som man numer fäster större avseende vid B än vid E horisonten.

En förutsättning för podsolering är frigörandet av järn och aluminium från markmineral i samband med vittringen. Järnrika och tillika lättvittrade mineral är bl a biotit och hornblände. Då dessa jämte andra aluminiumsilikater vittrar lösgörs även aluminium. I det följande skall tre olika teorier presenteras för de mekanismer som medger en nedtransport och utfällning av järn och aluminium i en B horisont.

Den förhärskande podsoleringsteorin kan benämnas metall-humuskomplexteorin och har beskrivits av bl a Petersen 1976. Enligt denna spelar markens organiska substans en avgörande roll. Vattenlösta organiska föreningar komplexbinder metaller till funktionella OH- och COOH-grupper. Komplexet kan till en början kvarstanna i vattenlösligt tillstånd men efterhand som molekylens negativa laddningar neutraliseras kommer den att utfällas i en metall-humusförening. De vattenlösliga organiska ämnena härrör från markens ytliga humusskikt. När detta omsätts bildas högmolekylära organiska och sura humusföreningar, s.k. fulvosyror och humussyror. Dessa är vattenlösliga och har gott om funktionella grupper. I humusskiktet finns också lågmolekylära organiska syror som härstammar från förnan. Så länge de organiska syrorna inte är mättade med metaller hålls de i lösning och följer med det perkolerande vattnet ned genom mineraljordens övre del allt under det att de binder framför allt järn och aluminium till sig. När deras kapacitet att binda järn och aluminium är helt utnyttjad, dvs de är mättade, avtar vattenlösligheten och de fälls ut och bygger därmed upp en rostjord.

Efter hand bryts en del av den organiska substansen i rostjorden ned mikrobiellt varvid järn och aluminium fälls ut som hydroxider. En utvecklad rostjord har förmåga att adsorbera nya komplex på väg ned genom markprofilen och ansamlingen av järn och aluminium blir därför störst i den övre delen av rostjorden. I de fall nedbrytningen hämmas av tidvis för högt vatteninnehåll i marken kan även det organiska materialet ansamlas i större mängd i rostjorden som då blir mer eller mindre brunfärgad. De jordmåner som därvid uppkommer kallas i svensk jordmånsklassifikation för järnhumuspodsol vid måttlig humusansamling och humuspodsol vid mer kraftig humusansamling.

Metall-humuskomplexteorin är dock inte hela sanningen bakom podsoleringen. Aluminium och i någon mån även järn kan bilda vattenlösliga mineral med kiselsyra och följa med perkolerande vatten till rostjorden där de på grund av ett högre pH-värde fälls ut som lermineral. Sannolikt kan dessa lermineral även bildas direkt i rostjorden som en följd av nedbrytning av organisk substans och friställandet av aluminium. Förekomsten av dessa lermineral kan lätt påvisas med surt ammoniumoxalat som förmår sönderdela mineralen så att kiselsyran kan extraheras. En tredje podsolerande process är komplexbindning av järn och aluminium till lågmolekylära organiska syror, t ex oxalsyra, och nedsköljning av komplexen i mineraljorden. Dessa syror bryts mycket lätt ned av mikroorganismerna varvid järn och aluminium fälls ut som hydroxider eller alternativt reagerar med högmolekylära humussyror eller kiselsyra. Flera olika processer kan således ligga bakom podsolens uppkomst och troligast är att dessa på olika sätt samverkar.

Förutsättningarna för podsolering är framförallt ett vattenhalten inte är för hög. Grundvattenytan bör under en stor del av sommaren ligga under den nivå där jordmånen utbildas. Den bör alltså inte ligga närmare markytan än 0,5 - 1m. Ytterligare en förutsättning är att nederbördsmängden är större än avdunstningen så att ett vattenöverskott kan perkolera ned genom marken. Slutligen måste marken innehålla vittringsbara mineral så att järn och aluminium kan lösas ut och därefter utfällas i rostjorden. Å andra sidan kan en alltför hög tillgång på järn och aluminium eller andra metaller leda till en omedelbar utfällning av metall-humuskomplex så att ingen nedtransport sker. Vittringen leder i dessa fall till utfällningar "på platsen" och ingen blekjord bildas. Av denna orsak finns podsoler i regel inte utbildade på marker med mycket god mineralogi, t ex med grönstenar eller med kalkstenar. Podsoler finns inte heller på mycket finkorniga jordar dels därför att dessa är mycket lättvittrade, dels för att genomsläppligheten för vatten är begränsad.

Till början av sidan



sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv