MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
Ägoslag
Jordmåner
Jordart
SGU:s jordartskarta
Bilder
Definition
Hämta kartor
Dominerande jordartsklass
Finkorniga moräner
Medelkorniga moräner
Grovkorniga moräner
Finkorniga sediment
Medelkorniga sediment
Grovkorniga sediment
Torv
Häll
Gyttja
Jorddjup
Ytblockighet
Humuslagret
Berggrund
Rörligt markvatten
Markfuktighet
Mineral
MarkKemi
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

SGU:s jordartskarta

Till skillnad från kartan framtagen på ståndortskarteringens ägoslagsklass -skogsmark-, baseras SGU:s jordartskarta på alla marktyper. Den har även en annan indelning av jordarterna, bland annat framgår isälvssedimenten.

Jordartskarta från SGU

Jordartskarta från SGU

SGU:s interaktiva jordartskartaLänk

 

Detaljerad jordartskarta för:

Norra SverigeLänk

Mellan SverigeLänk

Södra SverigeLänk

Om Sveriges jordarter

Med jordarter menas de lösa avlagringar man finner ovanpå det fasta berget. De flesta jordarterna utgörs av vittrat och sönderdelat bergmaterial. Utöver dessa finns även de organiska jordarterna vilka bildats ur döda växt- och djurrester.

Jordarternas indelning grundar sig på deras bildningssätt och bildningsmiljö samt på deras kornstorleksfördelning; textur. Utifrån bildningssätt skiljer man främst mellan transporterade jordar, sk sediment, och jordar som bildats "på plats" ur den underliggande berggrunden. Hos jordarter som transporterats har det ofta skett en sortering av materialet i olika kornstorlekar. Dessa jordar har därför en relativt enhetlig kornstorleksfördelning, vilken bestäms av miljön där jorden avsatts. Ett sediment som transporterats av vatten är t ex grövre ju högre vattenhastighet som rådde när det avsattes.

Det som karaktäriserar de flesta svenska jordarterna är att de bildats i samband med en istid och räknas därför till de glaciala jordarterna. Globalt sett är annars de sk vittringsjordarna vanligast, vilka bildats genom att berggrunden vittrat på plats.

Till början av sidan

Sveriges glaciala jordarter

De glaciala jordarterna är bildade i samband med perioder då landet varit istäckt och en indelning kan göras mellan jordarter som avsatts direkt ur isen och de som avsatts ur smältande vatten som lämnat isen.

Till början av sidan

Morän

Morän kallas de jordar som transporterats och avsatts direkt av inlandsisen. De består av material som isen lösgjort från berggrunden och nött ned i olika hög grad. Beståndsdelarna varierar därför mycket i storlek. Moräntyperna varierar mycket lokalt och därför är en kortfattad geografisk beskrivning svår att ge. Här följer en beskrivning av några faktorer som påverkar fördelningen av olika moräner.

Ursprungsmaterialet till en morän har givetvis en stor betydelse för dess karaktär. Beroende på berggrundens motståndskraft mot isens nötning har moränen fått en varierande grad av blockighet och olika kornstorlekssammansättning. I och med att morän är en blandning av berggrundsmaterial från omgivningen kan influenser från små bergartsförekomster synas över ett mycket stort område.

Geografiskt har det betydelse för moränens sammansättning var platsen är belägen i förhållande till högsta kustlinjen. Högsta kustlinjen, HK, markerar hur högt havet stått under perioden efter att landet varit istäckt. över HK har moränen kunnat förbli i stort sett oförändrad sedan den avsatts ur isen, medan det under HK skett en ursvallning av det finkorniga materialet. Topografin kan även ha en stor betydelse. På högt belägna platser i terrängen, under HK, har det ofta skett en kraftig svallning vilket kan synas som ett ytligt lager med klapper ovanpå moränen. På högt belägna platser ovan HK finner man däremot finkornigare moräner pga att dessa moräner ofta transporterats i isen en längre sträcka.

Moränens utseende kan också vara kopplad till isens rörelsemönster på olika sätt. Exempel på detta är de många moränformationer som bildats, dels i samspelet mellan isen och underlaget (drumliner, Rogen- och Veikimorän), och dels vid isfronten (ändmorän, randmorän och de Geer morän).

Till början av sidan

Glacifluviala jordarter

När smältvatten från en landis transporterar och avsätter jordmaterial bildas isälvsavlagringar, eller glacifluviala jordarter. Eftersom den smältande landisen gav upphov till mycket stora vattenmängder kan dessa avlagringar vara mycket mäktiga.

När vattnet inuti en landis koncentrerades bildades kraftiga flöden, sk isälvar, vilka forsade fram i tunnlar under isen. I botten av dessa ansamlades sand, grus och sten som vi idag kan se i form av rullstensåsar. Vattnet under isen koncentrerades till de lägre delarna landskapet och där finner vi idag även de flesta rullstensåsarna.

Där isälvstunneln mynnade vid isfronten kunde inte längre materialet samlas som åsar utan fick ett annat utseende. När isälvstunneln mynnade på land bildades flacka, vidsträckta plymer med sandigt isälvsmaterial i områdena framför isen. En sådan bildning kallas sandur, och är sällsynt i Sverige. När isälvstunneln istället mynnade i havet bildades isälvsdeltan. Dessa finner man främst kring högsta kustlinjen och de kallas då HK-deltan.

De hittills nämda jordarterna är som synes relativt grovkorniga. De finkornignare fraktioner, som lera, mjäla och mo, följde istället med smältvattnet och avsattes i lugnare förhållanden på havsbottnen utanför isen. Ett exempel på en sådan jordart är de sk glaciala lerorna vilka kännetecknas av dess randade utseende; sk varvighet. Detta utseende härstammar från årsskiftningar i flödet från isälvarna.

Till början av sidan

Sveriges postglaciala jordar

De postglaciala jordarna har som namnet antyder bildats efter den senaste istiden. Detta har skett genom transport och omlagring av glaciala jordar, främst av vatten men på vissa ställen även av vind.

Vid istidens slut låg stora delar av Sverige under havet. Det material som transporterades med vattendragen från land kunde avsättas på havsbottnen och bilda havssediment, vilka frilagts i och med landhöjningen. I lågt liggande lägen av havsbottnen rådde lugna förhållande och där kunde de finkornigaste jordpartiklarna sedimentera. Ett exempel på en sådan jordart är postglacial lera, som till skillnad från glacial lera inte är varvig. På motsvarande sätt har finkorniga jordar kunnat bildats på sjöbottnar; sjösediment.

I samband med att havsnivån succesivt sjönk exponerades den underliggande moränen för vågornas svall, vilket ansamlade material till sk svallsediment. Dessa finner man särskilt kring de platser som först steg upp ur havet.

Ytterligare en typ av jordar är älvsediment vilka är förknippade med vattendragen. När ett vattendrag rinner mot havet lösgörs jordmaterial där vattnets erosiva kraft är tillräckligt stor, för att sedan åter sedimentera där vattnet rinner lugnare. På så sätt sker en kontinuerlig omfördelning av jordmaterialet beroende på hur starkt vattenflödet är. Under denna process sker en sortering av jordmaterialet efter kornstorlekar vilket gör dessa avlagringar mycket jämna till sin textur. Vid perioder av mycket kraftiga vattenflöden, t ex i samband med vårfloder, händer det att vattendragen svämmar över. Längs med vattendraget bildas då svämsediment.

De vindsediment man finner i Sverige är främst flygsanddyner, aktiva eller fossila. Vindsediment består främst av sand och mo, vilket dels beror på att finkornigare material sorteras bort och dels på att vinden inte klarar av att transportera grövre material. De fossila dynerna har framförallt bildats på isälvsdeltan där stora mängder sand fanns lagrade och där dessutom fallvindar från landisen gynnade bildningen av flygsanddyner. Aktiva flygsanddyner bildas idag i kustnära områden och i sandiga jordar som förlorat sitt skyddande vegetationstäcke.

De organiska jordarna har en relativt stor utbredning i Sverige. Dessa består till största delen av torvjordar vilka man främst finner i myrmarker. Dessa har bildats genom igenväxning av sjöar eller på platser där fuktiga förhållanden gynnat bildningen av moss- och starrväxter, t ex där vattnet ständigt runnit utefter en sluttning.

Till början av sidan

Referenser:

  • Lindström, M., Lundqvist J. & Lundqvist, Th. 1991. Sveriges geologi från urtid till nutid. Lund.

  • Lundkvist, J. 1987. Beskrivning till jordartskartan över Västernorrlands län och förutvarande Fjällsjö k:n. Uppsala.

  • SNA,Sveriges nationalatlas 1994. Berg och jord. Stockholm.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv