MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
Ägoslag
Jordmåner
Jordart
Jorddjup
Ytblockighet
Humuslagret
Berggrund
Rörligt markvatten
Markfuktighet
Bilder
Definition
Areal
Hämta kartor
Dominerande markfuktighets-
klass
Torr
Frisk
Frisk-fuktig
Fuktig
Mineral
MarkKemi
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Definition

Markfuktighet på vegetationsytan

För att få ett mått på markfuktigheten skattar man i första hand grovt djupet ned till grundvattenytans genomsnittliga nivå under vegetationsperioden (se fig. nedan). Grundvattenytan är den nivå vattenytan ställer sig i om man gräver en grop i marken eller driver ned ett perforerat rör. Vattnets tryck i grundvattenytan är lika med atmosfärens.

I grundvattenzonen är alla porer vattenfyllda (jorden är vattenmättad) och vattnets tryck är större än atmosfärens. I markvattenzonen (zonen mellan grundvattenytan och markytan) finns också luft i porerna och vattnets tryck är där negativt jämfört med atmosfärens.

Exempel på olika markfuktighetsklassers förekomst.

Exempel på hur olika markfuktighetsklasser förekommer i terrängen.

Grundvattenytan följer i stort sett markytans lutning. Tydligast är detta i områden där grundvattenytan ligger nära markytan, vilket oftast är fallet i vårt land. Ju djupare grundvattenytan ligger, desto svagare är dess samband med markens lokala topografi.

Grundvattenytans nivå bedöms med ledning av topografi, ev. förekomst av grundvatten i svackor, samt i vissa fall med stöd av jordmånen. Närvaro av s.k. sumpmossor (bl.a. vitmossor och vanlig björnmossa) kan vara till ledning. Dra dock ej slutsatser av lavförekomst!

Med hjälp av jordmånstyp, blekjordens tjocklek och i någon mån färgen på rostjorden kan man försöka bestämma graden av podsolering. En bestämning av podsolvarianten på detta sätt har sitt värde eftersom den i viss mån karakteriserar den fuktighetsgrad marken normalt har, oberoende av om fuktighetsgraden tillfälligt förändrats pga. den just då rådande väderleken. Att använda jordmånstypen som hjälpmedel vid markfuktighetsbestämningen måste dock ske med kritik och försiktighet. I norra Sverige går det i allmänhet bra, men i södra Sverige är jordmånsbildningen ofta betydligt mer invecklad.

Observera att grundvattennivån ofta stiger snabbt efter kalavverkning, vilket i vissa fall kan medföra att ovan angivna karaktärer inte visar någon entydig överensstämmelse med den nya, faktiskt rådande markfuktigheten.

Efter häftiga regn eller snösmältning kan provytan tillfälligtvis vara helt eller delvis vattentäckt, särskilt där jordartens textur är finkornig eller där tjälen fortfarande finns kvar. Detta får ej föranleda att man bedömer marken som blöt (eller fuktigare än vad den i själva verket är) - det är alltid skattningen av den genomsnittliga fuktighetsgraden under vegetationsperioden som är avgörande för klassificeringen.

I variabeln FuktDom anges den dominerande markfuktighetsklassen på veg-ytan/delveg-ytan. Observationer av fuktighetsförhållanden i svackor och mera låglänta terrängavsnitt i ytans närhet ska dock användas som stöd för gränsdragningen mellan olika klasser. Variabeln ska alltid registreras om VY är > 0 m2.

Om delområde med annan markfuktighetsklass finns inom veg-/delveg-ytan anges dessutom en s.k. även-klass i variabeln FuktÄven.

    Observera att ävenklassen ej får användas för att uttrycka tveksamma gränsfall mellan två markfuktighetsklasser. Den används endast i de fall då det inom veg-ytan förekommer klart avgränsade delområden med tydlig skillnad i markfuktighetsklass.

Om det förekommer hällkar som är > ¼ av veg-ytan beaktas fuktigheten i detta (ev. som även-klass i variabeln FuktÄven).

Om man tvekar mellan två fuktighetsklasser ska man inte vara rädd för att sätta den extrema klassen, t.ex. torr om man tvekar mellan torr och frisk, fuktig då man tvekar mellan frisk-fuktig och fuktig, samt blöt om man tvekar mellan fuktig och blöt.

I bilaga visas exempel på kombinationer av markfuktighetsklass och klass av rörligt markvatten inom olika delar av ett kuperat terrängavsnitt med olika jordarter.

Till början av sidan

Markfuktighetsklasserna karakteriseras på följande sätt:

Kod och benämning

Beskrivning

(1) Mycket torr mark

Mycket torr mark -foto

Huvudregel:
Grundvattenytan skall ej påträffas ens vid djupa grävningar (>5 m).

    I övrigt se definitionen för torr mark

OBS! Vegetationsytan får topografiskt inte vara belägen så att den tillförs vatten från högre liggande terrängavsnitt, d v s rörligt markvatten skall saknas (översilningsklassen ar alltid SA).


(2) Torr mark

Torr mark -foto

Huvudregel:
Grundvattenytan ligger djupare än 2 meter.

    Plan mark på mäktiga isälvsavlagringar.

    Kullar, markerade krön och åsryggar.

    Platåer och flacka, högt belägna terrängavsnitt med hällar (dvs. variabeln jorddjup har kod 2-4,) eller med grov textur. (med grov textur menas här att variabeln textur har kod mindre än eller lika med 5).

Om jorddjupet är mäktigt och variabeln textur har kod större än eller lika med 6 används således endast undantagsvis klassen torr mark; man sätter då oftast klassen frisk mark även om grundvattenytan är på större djup än 2 meter.

Om variabeln RörlMav har kod 2-3, får inte klassen användas i variabeln FuktDom. Däremot får klassen även i detta fall användas i variabeln FuktÄven, t.ex. på häll.

Jordmånstypen är ofta hällmark, lithosol, blockmark, "grov jordart" eller järnpodsol (då oftast med tunt humustäcke och tunn blekjord).


(3) Frisk mark

Frisk mark -foto

Huvudregel:
Grundvattenytan i genomsnitt på ett djup mellan 1-2 meter.

    Plan mark och sluttningar.

Inga vattensamlingar i markytan, varken på veg-ytan eller i närliggande områden i nivå med veg-ytan. överallt på veg-ytan ska man kunna gå torrskodd (i lågskor) även omedelbart efter regn eller kort efter snösmältningen.

Ståndorter på frisk mark kan från högre belägen terräng tidvis tillföras vatten så att grundvattennivån tillfälligtvis når högre än 1 meter under markytan. Detta kan inträffa vid ihållande och kraftigt regn samt under snösmältningsperioder.

Om jorddjupet är mäktigt och variabeln textur har kod större än eller lika med kod 6, används ofta klassen frisk mark även om grundvattenytan är på större djup än 2 meter, se ovan under klassen torr mark.

Alla klasser i variabeln RörlMav kan förekomma på frisk mark.

Provytor belägna på mosseplanet på högmossar (näringsfattiga och kupolformigt välvda myrmarker) förs till klassen frisk mark. Högmossar finns framför allt söder om Limes norrlandicus.

På podsolerad mark är oftast jordmånstypen järnpodsol med ett ganska tunt (4-10 cm) humuslager av mårtyp. Bottenförnan består av främst s.k. friskmarksmossor (t.ex. vägg-, hus- och kvastmossa). Blekjorden är gråvit och förhållandevis väl avgränsad mot rostjorden vars färg är rostgul, roströd eller brunaktigt roströd (ju mörkare färg, desto fuktigare mark).


(4) Frisk-fuktig mark

Frisk-fuktig mark -foto

Huvudregel:
Grundvattenytan är i genomsnitt belägen på mindre djup än 1 meter.

    Plan mark inom relativt lågt belägna terrängavsnitt.

Mellersta och nedre delen av längre sluttningar.

Plan mark intill större höjdsträckningar. Särskilt inom slättområden kan även en liten nivåsänkning i förhållande till omgivande terräng resultera i frisk-fuktig mark.

Sommartid ska man utan svårighet kunna gå torrskodd (i lågskor) över hela veg-ytan, dock ej efter häftiga regn eller kort efter snösmältningen då vatten kortvarigt kan samlas i markerade svackor.

Mindre sumpmossfläckar (björnmossa, vitmossa) förekommer ganska ofta.

Träden växer ganska ofta på s.k. socklar (små förhöjningar i markytan), vilket antingen tyder på att beståndet i viss mån dränerat marken, eller att de mest livskraftiga träden från början vuxit på högre belägna ställen.

På podsolerad mark är oftast jordmånstypen järnhumuspodsol eller humuspodsol . Humuslagret är tjockare än på frisk mark och humusformen ofta torvartad mår.


(5) Fuktig mark

Fuktig mark -foto

Huvudregel:
Grundvattenytan är i genomsnitt belägen på mindre djup än 1 meter. Den är som regel synlig i markerade svackor på veg-ytan eller i dess omedelbara närhet.

    Plan mark inom lågt belägna terrängavsnitt.

    Nedersta delen av svagt lutande sluttningar.

    Plan mark intill större höjdsträckningar.

Sommartid ska man kunna gå torrskodd (i lågskor) över veg-ytan om man inom de fuktigare partierna utnyttjar tuvor. Efter längre torrperioder ska det bildas en pöl runt skon om man trampar i en djupare svacka.

Här och var finns sumpmossfläckar. Det är inte ovanligt att sumpmossfläckarna dominerar i bottenskiktet.

Träden växer ofta på socklar. Andra försumpningstecken är gravar eller rännor (ofta vegetationsfria) i humuslagret runt block, "tuvig" markyta och små gölar.

Jordmånstypen är oftast humuspodsol eller sumpjordmån.


(6) Blöt mark

Blöt mark -foto

Huvudregel:
Grundvattnet bildar permanenta vattensamlingar i markytan.

    Ståndorter med mycket dåliga dräneringsförhållanden.

Man kan ej ta sig fram torrskodd (i lågskor). Barrträd kan endast undantagsvis uppträda beståndsbildande.

Jordmånstypen är oftast sumpjordmån.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv