Humiditet under vegetationsperioden

Områden där tillskottet av vatten via nederbörd, är större än avdunstning och transpiration tillsammans, betecknas som humida. Humiditeten spelar stor roll för vegetationens risk att drabbas av vattenbrist. Under vinterperioden tar vegetationen i princip inte upp något vatten och har då på sätt och vis en torkperiod oavsett hur stor nederbörden är. Humiditeten har därför störst betydelse under vegetationsperioden.

Den högsta humiditeten återfinns i områden med hög nederbörd och/eller låg temperatur. Dessa förhållanden råder i Sveriges västra och norra delar. I landets östra delar är nederbördsmängden lägre samtidigt som temperaturen är högre med låg humiditet som följd. I de östra delarna av landet är humiditeten under vegetationsperioden negativ och underskottet av vatten som uppstår under sommaren måste fyllas på under vintern. Torkperioder är av dessa orsaker vanligare i Ö. Sverige, men även V. Sverige kan drabbas av minst lika omfattande skador p. g. a. kraftig torka, eftersom träden där är sämre anpassade till vattenbristförhållanden.