MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
MarkKemi
Totalmängder i mineraljorden
Utbytbara baskatjoner
Vittring
Kalcium
Kalium
Magnesium
Ca+K+Mg
Aluminium
Järn
Natrium
Fosfor
Kisel
Kol, kväve, pH
Trender
Kartor SK 1993-2002
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Vittring

Vittring omfattar de fysikaliska och kemiska förändringar (främst sönderdelning) som bergarter och mineral genomgår under påverkan av bl a vatten och biologisk aktivitet.

Man brukar tala om två slag av vittring, fysikalisk respektive kemisk vittring.

Den fysikaliska vittringen yttrar sig som sönderdelning till mindre partiklar medan den kemiska vittringen innebär en mer eller mindre fullständig upplösning och att mineralens och bergarternas kemiska sammansättning förändras.


Vittring - Kalcium Vittring - Kalium Vittring - Magnesium Vittring - Ca+K+Mg
Vittring - Järn Vittring - Aluminium Vittring - Natrium Vittring - Fosfor
Vittring - Kisel

Vittring omfattar de fysikaliska och kemiska förändringar (främst sönderdelning) som bergarter och mineral genomgår under påverkan av bl a vatten och biologisk aktivitet. Man brukar tala om två slag av vittring, fysikalisk respektive kemisk. Den fysikaliska vittringen yttrar sig som sönderdelning till mindre partiklar medan den kemiska vittringen innebär en mer eller mindre fullständig upplösning och att mineralens och bergarternas kemiska sammansättning förändras. Den fysikaliska vittringen sker genom olika former av mekanisk påverkan, t ex isbildning och snabba temperaturförändringar eller sprängverkan orsakad av rötter. Motor till kemisk vittring är vätskor med bl a sura egenskaper. Ibland brukar man urskilja biologisk vittring som ett tredje slag av vittring. Biologisk vittring kan dock hänföras som endera en kemisk vittring initierad av biologiska processer eller en fysikalisk vittring iscensatt av t ex rötters sprängverkan.

Fysikalisk och kemisk vittring går hand i hand. Genom sönderdelning till mindre partiklar ökar den kemiska angreppsytan vilket leder till att den kemiska vittringen intensifieras. Den kemiska vittringen kan i sin tur leda till håligheter i vilket is och rötter kan utöva sprängverkan.

De kemiska förändringarna till följd av kemisk vittring innebär upplösning av mineral och bergarter samt nybildning av sekundära mineral. Kemisk vittring spelar därför ytterst den viktigaste rollen för mobiliseringen av olika ämnen till växttillgängliga former, dvs för växternas långsiktiga näringsförsörjning. Den kemiska vittringen förbrukar vätejoner och är därför också en process som motverkar vätejonansamling och pH sänkning i mark och vatten. När man talar om mineraljordens vittring i samband med uthållig produktionsförmåga eller försurningskänslighet är det därför i regel den kemiska vittringen som åsyftas.

Till början av sidan

Vittringsfaktorer

Den kemiska vittringshastigheten beror främst av mineralsammansättning, kornstorleksfördelning, klimat och vittringsstimulerande ämnen som syror och organiskt material. De vanligaste mineralen i marken kan grupperas efter tilltagande vittringsförmåga:

Mineral

 

 

 

(låg)

kvarts

 

|

muskovit, kalifältspat

 

|

plagioklas

 

|

amfibol, pyroxen, biotit

 

|

klorit, apatit

 

(hög)

kalcit

Med avseende på mineralsammansättningen kan bergaternas vittringsbenägenhet grupperas på följande sätt:

Bergart

 

 

 

(låg)

kvartsit, sandsten

 

|

porfyr

 

|

röd gnejs och granit

 

|

grå gnejs och granit

 

|

grönsten (amfibolit, basalt, diabas, hyperit, gabbro, diorit, porfyrit)

 

(hög)

kalksten

Vittringshastigheten beror också på partikelstorlek. Specifik yta är dock ett mer lämpligt begrepp än partikelstorlek eftersom vittring liksom de flesta markprocesserna sker på partikelytorna. Den specifika ytan definieras som den sammanlagda ytan hos alla partiklar i en viss mängd jord. Specifika ytan uppgår i regel för lerpartiklar till ca 10 - 50 m²/g mineraljord samt understigande 1 m²/g för partiklar i sandfraktionen. I B-horisonten i en sandig moig morän kan den specifika ytan uppgå till 5 - 10 m²/g. Merparten av den specifika ytan i morän orsakas av lerpartiklar och humus. En i absoluta termer liten ökning i lerhalt från 2 till 4 procent innebär nära nog en fördubbling i specifik yta. I princip är vittringen proportionell mot den specifika ytan. Under naturliga förhållanden i skogsmark finns dock en risk att man övervärderar effekten av den specifika ytan. En stor yta innebär nämligen små partiklar och små porer vilket i sin tur försvårar vattenrörelserna mellan partiklarna. Detta är ur vittringssynpunkt en nackdel eftersom just rörligt vatten i marken kan påskynda vittring genom att under strömningen tillföra syror respektive bortföra vittringsprodukter.

Klimatet bestämmer vittringen genom dels temperaturen, dels vattenöverskottet (differensen mellan nederbörd och avdunsting inklusive växternas transpiration) som sipprar ned (perkolerar) genom marken. Ett annat viktigt förhållande är också hur länge marken är frusen under vinterhalvåret.

Den organiska substansen spelar en avgörande roll för mineraljordens kemiska vittring. Detta beror dels på den organiska substansens syraegenskaper, dels dess förmåga att komplexbinda metalljoner och att därmed gynna bortförseln av vittringsprodukter med sänkt jonkoncentration i marklösningen som resultat. Vid normala pH värdena i skogsmark, dvs ca 4 - 5, blir vittringshastigheten genom organiska syror flera gånger högre än genom oorganiska ej komplexbindande syror, t ex svavelsyra. Detta betyder att en pH sänkning på grund av surt regn under fältförhållanden i skogsmark sannolikt endast marginellt påverkar vittringshastigheten.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv