|
|
Totalt
Kartan till vänster visar hur beräknat pH i humus har förändrats under perioden 1963-1999.
Av kartan i mitten framgår var i landet förändringarna kan anses statistiskt säkra, i form av sannolikhetsvärden (prob-värden, *=p<0.05, **=p<0.01, ***=p<0.001) från de underliggande funktionerna. Den röda färgen anger sjunkande pH, blå stigande och gul färg anger att ingen statistisk säker förändring skett (n.s.).
Den högra kartan anger förändringens storlek uttryckt i vätejonkoncentration * 10-6 * år-1. Blått betyder minskande vätejonkoncentration (högre pH) och rött stigande vätejonkoncentration (lägre pH).
|
Av ovanstående kartor framgår att vissa delar av Sverige har haft en tydligt förändring vad avser pH i humus under de senaste 35 åren. Områden där försurningstakten är störst och säkrast bestämd är Västerbottens kustland, norra Dalarna, Tiveden, Södra Jönköpings län och Västra Kronobergs län. Även andra delar har troligvis utsatts för en försurning, exempelvis Ångermanland och delar av Tornedalen.
Inom övriga områden har ingen tydlig förändring av pH i humus skett.
Här har hela det tillgängliga datamaterialet om c:a 62000 pH-mätta provytor använts. Ett försök görs också att dela detta material i två lika stora delar vad avser bonitet och ålder för att hitta eventuella skillnader i försurningsmönstret. Detta redovisas också i Trender-pH i humus.
En beskrivning av metoden som skapar trendkartorna finns under Information, Kartinformation, Trendkartor.
|
