MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
MarkKemi
Totalmängder i mineraljorden
Makroämnen
Aluminium
Fosfor
Järn
Kalcium
Kalium
Kisel
Magnesium
Mangan
Natrium
Titan
Spårämnen
Barium
Bly
Koppar
Krom
Molybden
Nickel
Strontium
Vanadin
Zink
Zirkonium
Utbytbara baskatjoner
Vittring
Kol, kväve, pH
Trender
Kartor SK 1993-2002
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Strontium

Skogsmarkens medelhalter av strontium i mineraljorden på 50 cm djup.

 

Tabellfakta

Kemiskt tecken

Sr

Atomnummer

38

Atomvikt

87,63

Specifik vikt

2,50 (2,54) g/cm3

Smältpunkt

771 (769) oC

Kokpunkt

1366 (1384) oC

Strontium är en av de s.k. alkaliska jordartsmetallerna tillhörande undergrupp 2A i periodiska systemet. Det är en smidbar, glänsande silvervit metall som är instabil i fuktig luft. Brinner i luft och har en klar karminröd låg reaktion. Identifierades som grundämne 1790 av A. Crawford i London och Glasgow. Metallen isolerad 1808 av H. Daug i London. I naturen förekommer den som karbonat, strontianit SrCO3 och som sulfat, celestin SrSO4

Strontium och barium förekommer i jordskorpan vartdera i ungefär hundradelen så stor mängd som kalcium. Jonradierna förklarar att strontium gärna följer och substituterar kalcium och kalium.

Den genomsnittliga vikthalten för strontium hos bergarterna i den åtkomliga delen av jordskorpan är 370-450 ppm. I ocanerna 8 ppm. Den relativa mängden i vulkaniska bergarter är 0,015 % (150 ppm) samt i levande växter 0.002 % (20 ppm).

Svårreducerbara, svårsmälta och svårflyktiga oxider betecknades förr som jordarter. Dessa uppdelades i egentliga jordarter, som ansågs olösliga i vatten och alkaliska jordarter, som ger vattenlösningar som påminner om alkalierna.

År 1817 räknade Berzelius till de senare talk-, kalk-, strontian- och barytjord, dvs. magnesium-, kalcium-, strontium- och bariumoxid. De två senare hade uppkallats efter mineralen strontianit (funnet i Strontian, Skottland) och baryt (från grek. "tung").

Talkjorden kallades även magnesia efter karbonatet, som tillika med brunsten MnO2 och magnetit Fe3O4 sedan antiken kallats magnesia eller magnes efter en fyndort vid Magnesia i Mindre Asien.

Strontium tas lätt upp av organismerna i stället för kalcium och hos ryggradsdjuren sker upplagring därav framför allt i benstommen. Den radioaktiva isotopen 90Sr sprids i atmosfären vid kärnvapensprängningar och fanns med i gasmolnet från Tjernobyl 1986. Den kan sålunda bli en livsfarlig strålningskälla. Isotopen 90Sr har en halveringstid på 29 år

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv