MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
MarkKemi
Totalmängder i mineraljorden
Makroämnen
Aluminium
Fosfor
Järn
Kalcium
Kalium
Kisel
Magnesium
Mangan
Natrium
Titan
Spårämnen
Barium
Bly
Koppar
Krom
Molybden
Nickel
Strontium
Vanadin
Zink
Zirkonium
Utbytbara baskatjoner
Vittring
Kol, kväve, pH
Trender
Kartor SK 1993-2002
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Mangan

Skogsmarkens medelhalter av manganoxid i mineraljorden på 50 cm djup.

 

Tabellfakta

Kemiskt tecken

Mn

Atomnummer

25

Atomvikt

54,94

Specifik vikt

7,44 g/cm3

Smältpunkt

1244 oC

Kokpunkt

1962 oC

Omvandling från Mn till MnO

1,29128

Metalliskt grundämne tillhörande mangangruppen, undergrupp 7 i det periodiska systemet. Mangan är det 12:e vanligaste grundämnet i jordskorpan (medräknat syre som är vanligast). Det är en ljust stålgrå silvervit metall. I kompakt form anlöps mangan något i fuktig luft men angrips därefter endast långsamt. I finfördelad form oxideras det lätt och visar i allmänhet stor reaktivitet. I syror, även oxiderande sådana, sker lätt upplösning. Mineralet pyrolusit, brunsten, är känt sedan antiken. Torbern Bergman och Scheele visade att brunsten måste utgöra en oxid av en tidigare okänd metall, och 1774 lyckades J.G. Gahn i Falun att genom reduktion av brunsten med kol erhålla denna metall. Gahn kallade den nya metallen magnesium, men efter framställningen av Mg ändrades dess namn till manganesium, manganium eller mangan.

Den genomsnittliga vikthalten av mangan i den åtkomliga delen av jordskorpan är 950-1000 ppm. I oceanerna 1*10-4 ppm. För att underlätta överblicken av huvudelementen i den totalgeokemiska analysen anges elementen som oxider. Det ovan angivna siffervärdet motsvaras då av 1228-1291 ppm.

De ekonomiskt viktiga manganmineralen utgörs av olika typer av malmmineral. Viktigast är malmer som oxider och oxidhydroxider, bland dem särskilt pyrolusit (brunsten) MnO2 men även manganit MnO(OH) och hausmannit Mn3O4. Bland övriga manganmineral kan nämnas karbonatet manganspat (rodokrosit) MnCO3 samt oxidsilikatet braunit 3Mn2O3.MnSiO3. Mycket stora mängder mangan finns på djuphavsbottnarna i form av konkretioner eller s.k. mangannoduler.

Medelvärdet i svenska skogsjordar ligger nära 0,07% MnO (700 ppm). Mangan emanerar sannolikt från mafiska silikatmineral och accessoriska malmmineral i oxidform. I förhållande till medelhalten i berggrunden är jordarternas halt i C-horisonten något underrepresenterad.

Mangan fungerar som väsentligt spårelement i levande organismer. Mest känd är dess roll i fotosyntesen då det är nödvändigt för de gröna växternas klorofyllbildning. Dock ingår det ej i själva klorofyllet. Det enzym som omvandlar vatten till syre innehåller en grupp av fyra manganatomer, som utnyttjar sin benägenhet att uppträda i olika oxidationsstadier och därvid binda olika kvantiteter syre. Mangan upptas av växterna i form av Mn(II). Denna form oxideras lättare ju mer basisk miljön är. På basiska jordar visar därför växterna tecken på manganbrist (ofta grå eller ljusa fläckar på bladen) vid långt högre manganhalt än på surare jordar.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv