MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
MarkKemi
Totalmängder i mineraljorden
Makroämnen
Aluminium
Fosfor
Järn
Kalcium
Kalium
Kisel
Magnesium
Mangan
Natrium
Titan
Spårämnen
Barium
Bly
Koppar
Krom
Molybden
Nickel
Strontium
Vanadin
Zink
Zirkonium
Utbytbara baskatjoner
Vittring
Kol, kväve, pH
Trender
Kartor SK 1993-2002
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Magnesium

Skogsmarkens medelhalter av magnesiumoxid i mineraljorden på 50 cm djup.

 

Tabellfakta

Kemiskt tecken

Mg

Atomnummer

12

Atomvikt

24,31

Specifik vikt

1,74 g/cm3

Smältpunkt

650 (649) oC

Kokpunkt

1120 (1090) oC

Omvandling från Mg till MgO

1,65789

Metalliskt grundämne (jordartsmetall), tillhörande grupp 2 i periodiska systemet. Det är en mjuk, silvervit metall, som brinner i luft och reagerar med varmt vatten. Magnesium identifierades som grundämne år 1755 av J. Black i Edinburgh. Metallen framställd år 1808 av H. Davy i London. Magnesium är det 8:e vanligaste grundämnet i jordskorpan (medräknat syre som är vanligast) och förekommer i naturen globalt mest som silikat, karbonat samt klorid och sulfat. Den genomsnittliga halten av magnesium i jordskorpans bergarter är 2,1-2,3%. För att underlätta överblicken av huvudelementen i den totalgeokemiska analysen anges elementen som oxider. Det ovan angivna siffervärdet motsvaras då av 3,5 viktprocent MgO. Med en bergartssammansättning svarande mot ett svenskt genomsnitt blir halten 1,7 % MgO (viktprocent). I detta fall ingår 7-8 % basiska bergarter i den relativa fördelningen hos urberget.

I vår berggrund och våra jordarter uppträder magnesium nästan uteslutande i föreningar med kisel (silikater). Undantag från denna regel är områden där karbonatstenar med magnesium uppträder i berggrunden och jordarterna. Halten magnesium i sedimentära kalkstenar är dock ej speciellt stor.

I urberget förekommer sporadiskt förhöjda halter av magnesium i kristallina karbonater (magnesit, mycket sällsynt i Sverige) och dolomitstenar (dolomitmarmor) i anslutning till våra malmprovinser. I anslutning till viss malmbildning har magnesiumhaltiga lösningar påverkat omgivande berggrund och bidragit till omvandling, genom magnesiummetasomatos, av mineral varvid specifika magnesiumhaltiga mineral utbildats. Sådana mineral omtalas vanligen som skarnmineral.

Den övervägande delen av magnesium som finns i urberget uppträder i form av magnesiumsilikater i bergarter uppbyggda av mineral såsom olivin, serpentin, enstatit, talk, asbest, flogopit och biotit m.fl. mineral. Många ingår i pyroxen-och amfibolgrupperna. Populärt brukar dessa mineral föras till gruppen "basmineral" eller mörka mineral, med en densitet överstigande 2,68 g/cm3. Dessa mineral karakteriseras av varierande proportioner magnesium och järn men även kalcium är associerat med bildningsmiljön för dessa basiska mineral. I detta fall ger just järnet upphov till den mörka färgen hos mineralen. Generellt kan sägas att basiska bergarter under populärbenämningen grönstenar oftast uppvisar förhöjda magnesiumhalter i jämförelse ned vanliga gnejser och graniter. De vanligaste exemplen på grönstenar är gabbro, hyperit, diorit, diabas, basalt och amfiboilit (metabasit).

Svenska skogsjordars medelvärde ligger nära 0,97 % MgO och emanerar sannolikt ur gnejs och granitdominerade jordarter. Områden med högre halter än 1,7 viktprocent MgO förmodas dock vara påverkade av grönstensförekomster.

Elementet magnesium ingår i klorofyll, det gröna växtämnet i växter. Det är därför nödvändigt för alla gröna växter.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv