MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
MarkKemi
Totalmängder i mineraljorden
Makroämnen
Aluminium
Fosfor
Järn
Kalcium
Kalium
Kisel
Magnesium
Mangan
Natrium
Titan
Spårämnen
Barium
Bly
Koppar
Krom
Molybden
Nickel
Strontium
Vanadin
Zink
Zirkonium
Utbytbara baskatjoner
Vittring
Kol, kväve, pH
Trender
Kartor SK 1993-2002
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Kalium

Skogsmarkens medelhalter av kaliumoxid i mineraljorden på 50 cm djup.

 

Tabellfakta

Kemiskt tecken

K

Atomnummer

19

Atomvikt

39,10

Specifik vikt

0,862 g/cm3

Smältpunkt

63,3 oC

Kokpunkt

766 (774) oC

Omvandling från K till K2O

1,20462

Metalliskt grundämne (alkalimetall), tillhörande undergrupp 1A i periodiska systemet. Det är en mjuk, sivervit metall, som reagerar med luft och häftigt med vatten. Kalium är det 7:e vanligaste grundämnet i jordskorpan (medräknat syre som är vanligast). Metallen upptaäcktes och isolerades 1807 av H. Davy i London. Det förekommer i jordskorpan mest som silikat. Från vittrande mineral förs mycket mindre kalium än natrium bort med vatten, eftersom kaliumjoner adsorberas och kvarhålls i de lösa jordlagren, framför allt i lermineralen, mycket starkare än natriumjoner. Genom lämpliga kristallisationsförhållanden har dock kaliumsalter samlats i stora mängder i en del saltsjöar och likaså i tidigare bildade fasta sedimentära avlagringar. När vattnet avdunstar från saltlösningen bildas s.k. evaporiter av vilka sylvin (KCl) samt dubbelsalterna karnallit (KMgCl3*6H2O) och kainit (KMgClSO4*3H2O) är de viktigaste. Sverige saknar dock kaliumsaltlager.

Den genomsnittliga halten av kalium i jordskorpan är 2,10-2,59 %. I oceanerna 379 ppm. För att underlätta överblicken av huvudelementen i den totalgeokemiska analysen anges elementen som oxid trots att de i jordskorpan huvudsakligen uppträder som silikat. Det ovan angivna siffervärdet motsvaras då av 3,1 viktprocent K2O. Med en bergartssammansättning svarande mot ett svenskt genomsnitt blir halten 3,55 % K2O (viktprocent) i berggrunden. I detta fall ingår 7-8 % basiska bergarter i den relativa fördelningen hos urberget.

I vår berggrund och våra jordarter uppträder kalium i huvudsak som föreningar med kisel (silikat). Den dominerande källan för kalium är fältspater såsom mikroklin och ortoklas. I Sverige uppträder kalium nästan uteslutande i mikroklin och kaliumförande glimrar (muskovit och biotit).

Medelvärdet för svenska skogsjordar ligger nära 3.0 viktprocent och detta visar att kaliuminnehållet i jordarten är något underrepresenterad med hänsyn till berggrundens sammansättning.

Kaliumföreningar har varit kända i beståndsdelar av landväxter i århundraden. Genom bränning av ved och lakning av vatten erhölls pottaska, kaliumkarbonat, (K2CO3). Skillnaden mellan soda (Na2CO3) och pottaska klargjordes på 1700-talet av främst Margraf i Berlin.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv