MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
MarkKemi
Totalmängder i mineraljorden
Makroämnen
Aluminium
Fosfor
Järn
Kalcium
Kalium
Kisel
Magnesium
Mangan
Natrium
Titan
Spårämnen
Barium
Bly
Koppar
Krom
Molybden
Nickel
Strontium
Vanadin
Zink
Zirkonium
Utbytbara baskatjoner
Vittring
Kol, kväve, pH
Trender
Kartor SK 1993-2002
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Koppar

Skogsmarkens medelhalter av koppar i mineraljorden på 50 cm djup.

 

Tabellfakta

Kemiskt tecken

Cu

Atomnummer

29

Atomvikt

63,542

Specifik vikt

8,94 g/cm3

Smältpunkt

1083 oC

Kokpunkt

2582 (2580, 2567) oC

Koppar är ett metalliskt grundämne, tillhörande undergrupp 1B i periodiska systemet. Koppar är i rent tillstånd laxfärgad och den är beständig i torr luft men överdras i fuktig luft med en grön hinna av basiskt karbonat (ärg). Namnet kan möjligen härledas från grekiskan, Kýpros eller Cypern.

Koppar är mycket formbar och kan valsas till en 0,02mm tjock folie. God ledningsförmåga för värme och ström. Känd sedan urminnes tider, kanske i 9000 år.

Gedigen koppar förekommer i klumpar och gångar som skär genom sandsten (mycket sällsynta gångar) i Sverige. Den brukar innehålla små mängder silver, vismut och bly. Den genomsnittliga halten av koppar hos bergarterna i den åtkomliga delen av jordskorpan är 45-55 ppm. I oceanerna 1*10-4 ppm.

I förening med svavel förekommer koppar ofta om dock i ganska små mängder. Dessa föreningar utgörs av kopparglans eller kalkosin Cu2S och kovellit CuS. De vanligaste malmerna är kopparkis (kalkopyrit) CuFeS2 och brokig kopparmalm (bornit) Cu5FeS4.

Koppar(I)oxid Cu2O förekommer som röd kopparmalm (kuprit). Koppar(II)oxid CuO, förekommer i små mängder som melakonit. Mineralen malakit Cu2(OH)2CO3 (ljusgrön) och kopparlazur (azurit) Cu3(OH)2(CO3)2 (ljusblå) har man funnit i Uralbergen och de används till konsthantverk.

Om metallen utsätts under en längre tid för svavelhaltig luft och fuktighet får man en grön hinnna av basiskt sulfat (ärg). Ärg brukar vanligen vara ett basiskt kopparkarbonat, men nära havet kan det vara en basisk klorid. Termen används även om basiskt kopparacetat, som används som färgämne.

Koppar finns normalt i både växt- djurorganismer men dess fysiologiska funktion är i många fall ej helt känd. Teorier om Älvsborgssjukan hos älgar visar att kopparbrist möjligen i kombination med krombrist kan ha orsakats genom kalkning av älgarnas miljö.

Koppar ingår i vissa proteiner av enzymkaraktär. En kopparhaltig blå globulin, ceruloplasmin, finns i blodplasman hos alla däggdjur. Hemocyanin, som hos kräftdjur och mollusker gör samma tjänst som hemoglobin hos ryggradsdjuren, har koppar som verksam övergångsmetall. Otillräcklig koppartillförsel orsakar bristsjukdomar hos både växter och djur. Större kopparmängder verkar dock giftiga och särskilt lägre organismer är känsliga härför. För människan är koppar och dess föreningar måttligt giftiga. Svårare förgiftningar är sällsynta bl. a. därför att kräkning lätt inträffar.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv