Skogsmarkens medelhalter av krom i mineraljorden på 50 cm djup.

Tabellfakta

Krom är ett metalliskt grundämne, tillhörande undergrupp 6A i periodiska systemet. Krom är en glänsande blåvit metall och beständig i luft. Namnet härleds från grekiskan Chróma, färg. Sibiriens röda bly, mineralet krokoit, ett blykromat upptäcktes av Lehman och Pallas på 1760-talet.

Krom upptäcktes av Vauquelin och Klaproth i mineralet krokoit, ett blykromat, PbCrO₄, vilket är ett mera sällsynt mineral än kromockra Cr₂O₃. Krom förekommer inte i gedigen form. Det viktigaste mineralet är kromit eller kromjärnsten FeCr₂O₄, en dubbeloxid av spinellmodifikation. Föreningar med kromater är giftiga.

Krom är vida spritt men koncentrationer till brytvärda förekomster har skett relativt sällan. Den genomsnittliga halten av krom hos bergarterna i den åtkomliga delen av jordskorpan är 100-200 ppm. I oceanerna (2*10^-4 ppm).

Kromit finns i Skandinaviska fjällkedjan, men är där inte brytvärd under normala förhållanden. Mineralet uppträder i serpentinstenar.