MarkInfo
English
Information
Klimat
MarkAllmänt
MarkKemi
Totalmängder i mineraljorden
Makroämnen
Aluminium
Fosfor
Järn
Kalcium
Kalium
Kisel
Magnesium
Mangan
Natrium
Titan
Spårämnen
Barium
Bly
Koppar
Krom
Molybden
Nickel
Strontium
Vanadin
Zink
Zirkonium
Utbytbara baskatjoner
Vittring
Kol, kväve, pH
Trender
Kartor SK 1993-2002
Vegetation
Interaktiv
Sveriges LantbruksuniversitetWebbkarta över MarkInfo Skoglig marklära-hemsidaKontakt

2007-02-10

Kalcium

Skogsmarkens medelhalter av kalciumoxid i mineraljorden på 50 cm djup.

 

Tabellfakta

Kemiskt tecken

Ca

Atomnummer

20

Atomvikt

40,08

Specifik vikt

1,54 g/cm3

Smältpunkt

850 (839) oC

Kokpunkt

1490 (1484) oC

Omvandling från Ca till CaO

1,39920

Metalliskt grundämne (jordartsmetall), tillhörande undergrupp 2A i periodiska systemet. Det är en mjuk silvervit metall. Den anlöps av grå föärg i luft, även torr. Antänds i luft vid förhöjd temperatur. Kalksten och kalt är kända sedan antiken. Metallen isolerades år 1808 av H. Davy i London. Kalcium är det 5:e vanligaste grundämnet i jordskorpan (medräknat syre som är vanligast) och förekommer i naturen mest som silikat, karbonat och fosfat. Den genomsnittliga vikthalten av kalcium i jordskorpans bergarter är 2,3-3,6%. För att underlätta överblicken av huvudelementen i den totalgeokemiska analysen anges elementen som oxider. Det ovan angivna siffervärdet motsvaras då av 5,0 viktprocent CaO. Med en bergartssammansättning svarande mot ett svenskt genomsnitt blir halten 3,4 % CaO (viktprocent). I oceanerna 1200 ppm. I detta fall ingår 7-8 % basiska bergarter i den relativa fördelningen hos urberget.

I vår berggrund och våra jordarter uppträder kalcium i huvudsak som föreningar med kisel (silikater). Undantag från denna regel är områden där kalkstenar eller karbonatstenar uppträder i berggrunden och jordarterna. Kalkstenar (uppbyggda av mineralet kalcit) uppträder huvudsakligen i nära anslutning till de områden där kambrosilurisk sedimentär berggrund bevarats. Sådana områden finns i sydvästra delen av Skåne, på Öland och på Gotland, på Östgötaslätten norr om en linje Linköping-Mjölby-Omberg, Västgötaslättens platåberg, Närkeslätten söder om Örebro, havsbottnen i Gävlebukten, området runt Siljan i Dalarna samt väster om Östersundsområdet i Jämtland. Härutöver finns spridda förekomster längs med fjällkedjan. Kalkstenar av yngre härkomst (från kritperioden) finns i Malmö-, Kristianstad- och Båstadregionerna.

I urberget förekommer sporadiskt förhöjda halter av kalcium i kristallina kalkstenar eller dolomitstenar (marmor) i anslutning till våra malmprovinser.

Den övervägande delen av kalcium som finns i urberget uppträder i form av kalciumsilikater i bergarter uppbyggda av mineral ingående i pyroxen- och amfibolgrupperna samt i kalciumrika varianter av fältspat (Ca-plagioklas). Andra mineral som förekommer accessoriskt är epidot och apatit. Populärt brukar dessa mineral föras till gruppen "basmineral" eller mörka mineral, med en densitet överstigande 2,68 g/cm3. Dessa mineral karakteriseras av varierande proportioner magnesium och järn men även kalcium är associerat med bildningsmiljön för dessa basiska mineral. I detta fall ger just järnet upphov till den mörka färgen hos mineralen. Generellt kan sägas att basiska bergarter under populärbenämningen grönstenar oftast uppvisar förhöjda kalciumhalter i jämförelse med vanliga gnejser och graniter. De vanligaste exemplen på grönstenar är gabbro, hyperit, diorit, diabas, basalt och amfiboilit (metabasit).

Grönsten i vetenskaplig bemärkelse avser en fältterm förknippad med allehanda täta mörkgröna omvandlade eller metamorfoserade basiska magmatiska bergarter (t.ex. spilit, basalt, gabbro, diabas) som erhållit färgen genom närvaro av klorit, aktinolit eller epidit.

Kalcium är ett livsnödvändigt ämne för växter, djur och människor.Kalciumfosfat ingår i benstomme och tänder. Kalciumjonen är viktig för hormonella aktiviteter och väsentlig vid celldelning.

Medelvärdet av kalcium i svenska skogsjordar kan möjligen två populationer särskiljas. Den ena populationen med ett aritmetiskt medelvärde nära 1,75 % CaO emanerar sannolikt ur gnejs och granitdominerade jordarter. Områden med högre halter än 5 % förmodas dock vara påverkade av sedimentära kalkstenar. I det senare fallet kan markprocesserna ha bidragit till att de lättlösliga kalcitmineralen utlakats ur de allra mest ytnära markhorisonterna.

Till början av sidan


sök i MarkInfo
sök på hela webben
Google
Information Klimat MarkAllmänt MarkKemi Vegetation Interaktiv